En världskänd gåsapåg i luva
I sagoböckernas värld vimlar det av luvor i olika färger och former. Den röda tycks vara särskilt populär. Det är också i en röd luva som vi är vana att se vår internationellt kända skånepåg Nils Holgersson, på en gås högt uppe i luften. Men från början var luvan lika vit som gåsen.
Selma Lagerlöf skriver “Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” (1906–1907) som ett beställningsverk – en läsebok i svensk geografi. Då är hon sedan flera år en etablerad författare. 1909 blir hon den allra första kvinnan som tilldelas Nobelpriset i litteratur.
En elaking som förändras
Boken handlar om pojken Nils som är så lat och elak mot djuren på gården i Västra Vemmenhög att hustomtens förvandlar honom till en liten pyssling. När pojken försöker hindra den vita tamgåsen, Mårten, att slå följe med vildgässen mot norr, blir det istället han själv som följer med upp i luften på Mårtens rygg. Nils utvecklas genom allt han upplever, och äventyret blir både en yttre och en inre resa. När han kommer hem igen har han både lärt känna Sverige och sig själv. En förändrad påg landar i Skåne.
John Bauer klär Nils för flygresa
Det är målaren och illustratören John Bauer som förser pojken med en luva, i den första utgåvan. Bilden av Tummetott vid gårdens gäss är den enda teckning som Selma Lagerlöf accepterar, resten av berättelsen låter hon illustrera med fotografier.
Författaren och stickprofilen Celia B Dackenberg menar att Nils bär en jämtluva. Den består av lång tub där den ena änden viks in i den andra så att mössan blir dubbel. Sist men inte minst kan kanten vikas upp så att det blir fyra värmande lager runt huvudet. Och det kan nog behövas eftersom resan med gässen börjar den 20 mars.
Från en vit rejäl till en ordinär toppluva
Nils Holgerssons underbara resa gör snabbt succé och andra illustratörer tolkar äventyret i bilder. En av dem är den amerikanska konstnären Mary Hamilton Frye (1890—1951).
Hon är känd för både glasmåleri och barnboksillustrationer där stilen bär tydliga drag av Arts and Craft-rörelsen och jugend.
Mary Hamilton Frye läser förstås noga och i Selma Lagerlöfs saga beskrivs luvan som vit:
“För där stod Nils Holgersson mitt uppe på Rosenboms nakna hjässa. Men han var inte rädd nu mer, utan han lyfte sin vita luva …”
Det är först på 1930-talet, genom målaren och illustratören Bertil Lybeck, som Nils Holgerssons får den klädsel som vi förknippar honom med än idag.
Hur och varför den vita luvan blir röd är ett mysterium, eller kanske bara en utveckling. Under årens lopp förvandlas också den ursprungliga rejäla “jämtluvan” till en mer ordinär toppluva.
En internationell tummetott från Skåne
Selma Lagerlöfs berättelse om pojken Nils Holgersson är känd världen över och översatt till mer än 60 språk. Den lilla pysslingen i knäbyxor och röd luva flyger fram runt jorden i ständigt nya bearbetningar och versioner: Frimärken, tecknade filmer, spelfilmer, serieteckningar, sånger, teateruppsättningar… Men ursprunget är trots allt det samma:
“Tititt! Se på Nils gåsapåg! Se på Tummetott! Se på Nils Holgersson Tummetott!” Genast vände både gässen och hönsen sina blickar mot pojken, och det blev ett förfärligt kacklande. “Kukeliku,” gol tuppen, “det var rätt åt honom. Kukeliku, han har ryckt mig i kammen.”