Askfrun – I södra Sverige berättas om Askfrun. Hon är ett skyddsväsen som håller till i just askträd. I Skåne finns även berättelser om Hyllefrun, som håller till i hylleträd (fläderträd). Det var viktigt att hålla sig väl med dessa skyddsandar. Man kunde exempelvis förarga dem om man råkade kissa på rötterna till det träd där hon höll till.
Bäckahästen – Sägner om Bäckahästen förekommer i södra Sverige i stället för sägner om Näcken. De båda håller till i vattendrag, som bäckar, åar och sjöar. Kvinnor och barn ska inte gå för nära vattnet eftersom bäckahästen kan dra ned dem i vattnet. Hästen kan verka snäll, och vill gärna att barn skall sätta sig på den. Den kan till och med göra sig längre, så att fler barn får plats på dess rygg. Ett tips är att låta ett klädesplagg, till exempel en sjal eller ett förkläde, sitta löst om man går nära ett vattendrag. Då kan bäckahästen dra ned detta i vattnet, i stället för hela människan.
Gloson – Gloson är ett skånskt väsen i form av ett vildsvin, som känns igen på dess glödande, röda ögon och sylvassa borst. Enligt berättelserna skall man ställa sig med benen i kors om man stöter på Gloson i skogen. Detta för att undvika att den river upp byxorna med sin borst.
Gårdstomten – Gårdstomten bor enligt sägnerna på bondgården, i lador eller uthus. Han är liten till växten och ofta grå- eller brunklädd. Om man håller sig väl med honom går det bra för gårdens folk och djur. Men om man förargar honom kan det gå illa! I Skåne kallas gårdstomten även för Goanisse.
Näcken – Näcken är ett manligt väsen som håller till i vattendrag och sjöar, eller i närheten av dem. I sägnerna beskrivs han vara den allra skickligaste spelman, som lockar både män och kvinnor med sin ljuvliga musik! Män kan ha nytta av att söka upp Näcken då han kan lära dem att spela fiol. Men kvinnor skall akta sig noga för att gå för nära! Näcken kan förvilla dem och dra ner dem i vattnet.
Skogsrået – Skogsrået är ett kvinnligt väsen som råder över skogen. Hon kan vara underbart vacker att se på, med långt rött hår. Men den som följer efter henne kan bli förvillad och gå vilse! Det gäller särskilt män. Att det är just Skogsrået man mött kan enligt sägnerna avslöjas på hennes rävsvans, eller att hon ser ut som ett ihåligt träd på ryggen.
Småfolk – Förutom gårdstomten berättas det om andra småfolk som vättar och lyktgubbar. I Norrland talar man om vittran, eller vitterfolket, som ofta var vackra och även hade underbara kor som mjölkade bättre än andra djur!
Troll – Troll beskrivs redan under medeltiden och har stora likheter med jättar i fornnordisk mytologi. De rör sig i skogar och berg, och beskrivs ofta likna just berg och stenar. De håller till i skymning, skuggor och mörker. I många sägner och myter förvandlas de själva till stenar, eller spricker, om de träffas av solens strålar. Trollen tål inte heller kristna symboler som kors eller böner.
Älvor – Älvorna är ett slags naturväsen som ibland beskrivs som skira och väna små flickor eller kvinnor. Har man tur kan man få se dem dansa i dimman över ängar och våtmarker. I äldre folktro kunde älvorna ha ett farligare sinnelag och man skulle akta sig för att förarga dem.