Tillagning av ål

”På höstarna cyklade vi ner till havet och köpte minst 15-tal kg ål för nersaltning. Den ål som fiskades i Dämme åts alltid färsk och användes omedelbart antingen stekt eller kokt.  

Då man skulle göra extra festlig och god stekt ål, stektes den på bokträn i braspannan i ugnen. Tillagningen var besvärligare och gjordes endast vid främmande. Den åts som smörgåsmat. Den kallades endast stekt ål.

Saltad ål stektes. Till sådan ål serverades kokt potatis eller potatisgröt. Man kunde också koka saltad ål men mest förekom kokt i samband med färsk ål som koktes med salt, lagerblad och några pepparkorn. Till den kokta ålen serverades kokt potatis och senapssås.” 

Ellen Malmström, Degeberga

Ur en intervju hämtad ur Bo Swenssons arkiv, Regionmuseet Skåne 

Ålens beredning

”Ålskinnet bereddes på följande sätt. Då ålen var flådd ströddes aska på skinnet och det rullades ihop i en rulling och förvarades på ett torrt ställe. Grimmor av ålskinn voro i bruk under gamla tider.

Männens stora kapprocksknappar fastsyddes medelst ålskinnsremsor, så ock deras tröj- och västknappar av silver.

I senare tid när kaffet kom allmännare i bruk, klipptes små fyrkantiga bitar, som användes som klarskinn att klara den sumpiga drycken med.”

Signe Forsberg 1936, Albo härad 

Ur Lunds universitets folklivsarkiv, uppteckning nr. 4822