Bildintresset under barndomen och uppväxten. Vi frågar – Sven Nordqvist svarar.

”I tolvårsåldern tog jag en brevkurs i teckning och övade mer målmedvetet på människor och djur och karikatyrer. Senare blev jag svårt inspirerad av tidningen MAD … ”

Har du alltid varit intresserad av att teckna och av bilder (sedan du var barn)?
Om, ja, när och vad tecknade du som barn eller tonåring?

Några av de första teckningarna jag har sparat är av natur, träd och blommor. Jag målade av bilder jag tyckte om. Senare blev det strider med indianer och cowboys eller riddare.

I tolvårsåldern tog jag en brevkurs i teckning och övade mer målmedvetet på människor och djur och karikatyrer. Senare blev jag svårt inspirerad av tidningen MAD och gjorde myllriga teckningar med en massa knäppa figurer, en del skräckbilder och ideer till omslag för deckare.

I  17-18-årsåldern gjorde jag några MAD-inspirerade serier och försökte mig på novellillustrationer inspirerade av de skickliga tecknarna i tidningen Femina. Då övade jag också mycket på att rita människor och jag ritade av många bilder ur Divina Comedia där muskulösa kroppar vrider sig i alla möjliga konstiga ställningar.

Hade du någon som uppmuntrade dig att teckna? Någon som såg att du ville och kunde, när du var barn? I så fall hur.

Min mamma var duktig på att teckna och måla och hon uppmuntrade mig, liksom min farfar som var väldigt skicklig akvarellmålare. De uppmuntrade mig genom beröm och att se till att jag hade ritblock och pennor och teckningskurs och vad jag behövde.

Beröm fungerar bra eftersom man gärna vill ha beröm en gång till och då fortsätter att försöka göra bra saker. En viss uppmuntran var det nog också att teckning var det enda jag var bättre på än min storebror, så jag gjorde det till min grej.

Vilka böcker, bilder eller berättelser eller andra saker tyckte du om när du var barn eller i tonåren?

När jag var liten minns jag att jag tyckte om Elsa Beskows bilder och John Bauers bilder i Tomtar och Troll. Vi hade alla Min Skattkammare, jag gillade Pippi Långstrump och en bok som hette Nalle Lufs av Gösta Knutsson och en som hette Mickegubben på rosenön. (När jag senare började läsa den för min egen son förstod jag inte hur jag kunde tycka så mycket om den. Inte han heller.)

I 10-12-årsåldern läste jag mycket Tvillingdeckarna och Femböckerna. Senare Sherlock Holmes, Agatha Christie och amerikanska deckare. Och MAD, som sagt.

Det var först i slutet av gymnasiet som jag började läsa sånt som räknades som god litteratur.

Annika Hansson Wretman frågar. Sven Nordqvist svarar.