Utan titel – performance på ”Rainbow Street”, Island, 2025

Utställningen I Am a Refugee, I Am a Weapon, Núllið Gallery, inom ramen för det övergripande projektet Sweat and Blood av Diana Burkot, i samarbete med Pussy Riot.

I denna performance på Skólavörðustígur i Reykjavík – känd som ‘Regnbågsgatan’ – använder konstnären sitt eget blod som material. Genom att skrubba och rengöra regnbågsgatan utför hon en handling av protest och minne. Verket speglar också hennes erfarenhet som flykting. Konstnären riktar uppmärksamhet mot både personliga och kollektiva trauman hos dem som har lämnat Ryssland i opposition mot Putins auktoritära regim och det fullskaliga kriget i Ukraina. I Ryssland har nya repressiva lagar införts, däribland den så kallade ”lagen om gaypropaganda” (formellt: lagen som förbjuder ”propaganda av icke-traditionella sexuella relationer och preferenser”).

Regnbågen förblir sig själv.

Blodet spills förgäves.

Kan våld omforma eller rena friheten?

Är det möjligt att acceptera den del av din identitet

som orsakar smärta, skam, bitterhet —

som du djupt tar avstånd från —

och som ändå är en del av dig?

Jag är en produkt av rysk imperialism, kolonialism, auktoritärt styre.

Jag är blod som har spillts i namn av ”rysk befrielse”.

Det ryska uppdraget att ”befria” andra bygger på föreställningen

att detta blod är heligt, att det är välsignat av Gud

och spillt för att rädda världen.

Ryssland, där LGBTQ+-rättigheter förtrycks,

och Island, där dessa rättigheter skyddas i lag.

Blod spills för att ”rena” Ukraina från ”nyfascism”,

på samma sätt som Sovjetunionen en gång besegrade fascismen

och vann andra världskriget.

Att spilla blod är hjältemod.

Våld är ett redskap för rättfärdighet.

Myt.

/Diana

Kamera: Sandijs Ruluks

Untitled. Documentation of performance at the ‘Rainbow street’

Documentation of performance at the ‘Rainbow street’ in Iceland that was part of the exhibition I Am a Refugee, I Am a Weapon, Núllið Gallery (2025).

In this performance on Skólavörðustígur in Reykjavík—known as “Rainbow Street”— the artist uses her own blood as material, scrubbing and cleansing the rainbow street in an act of protest and remembrance. In Russia, there are new repressive laws, such as the so-called “gay propaganda law” (officially: the law banning “propaganda of non-traditional sexual relations and preferences”). The work also reflects her experience as a refugee. The artist addresses both personal and collective trauma experienced by those who have left Russia in opposition to Putin’s authoritarian regime, ongoing systemic repression, and the full-scale invasion of Ukraine.

The rainbow will remain itself.

The blood spilled in vain.

Can violence reshape or purify freedom?

Is it possible to accept the part of your identity

that causes pain, shame, bitterness —

that you deeply disagree with —

and yet, it is part of you?

I am a product of Russian imperialism, colonialism, authoritarianism.

I am blood that has been spilled in the name of ”Russian liberation.”

The Russian mission to “free” others is built on the belief

that this blood is sacred, that it has been blessed by God and spilled to save the world.

Russia, where LGBTQ+ rights are repressed,

And Iceland, where these rights are upheld by law.

Blood is poured out to cleanse Ukraine from “neo-fascism,”

just as the Soviet Union once heroically defeated fascism

and won the Second World War.

Shedding blood is heroism.

Violence is an instrument of righteousness.

Myth.

/ Diana

Film credits: Sandijs Ruluks