“Först bodde min familj på 8 personer i ett av slumområdena i Kristianstad. Vi hade 2 rum på 25 kvm med kökshörn. Utedass och vatten fanns på gården. “
“Politikern Sven Hansson såg till att det byggdes barnrikehus i Näsby och på Parkvägen. Vi flyttade dit till 2 rum och kök på 48 kvm.
Där fanns en liten matalkov, där två flickor och två pojkar sov. I ”balkongrummet” sov de två äldsta bröderna i en bäddsoffa. Det fanns toalett inne och badrum i källaren dit man fick låna nyckel.
Pappa försvann och mamma blev ensamstående när vi kom till den nya lägenheten. I lägenheten fanns det ett finrum där mamma sov på natten. Där förvarade hon kakor i ett vitrinskåp till eventuella gäster. Rummet låstes när hon gick till jobbet, men vi barn lärde oss hur man lirkade upp låset.
Innan mamma gick till jobbet kokade hon upp kvällsmaten, till exempel kålsoppa, ärtsoppa eller risgröt, svepte in den i tidningar och täcken, och la in det i utdragssängen. Där långkokte det färdigt under dagen. Vi hade både gjutjärnsgryta och aluminiumgryta. När det lagades fläskpannkaka, la man upp dessa på locket på stekpannan och serverade därifrån.
Det fanns 8 lägenheter i huset med cirka 50 ungar, och lika många i huset bredvid. Till lägenheten fanns det en liten odlingsplätt som barnen fick hjälpa till att sköta. Där fanns det ett päronträd och två äppelträd, fyra svartvinbärsbuskar och två röda.
Man hade alltid någon att leka med, det var en fin uppväxt! Man hade mycket tid med varandra. Vi bodde kvar där till 1960.”
– Leif