Den ukrainske hetmanen, statschef Filip Orlik, maktdelningsprincipen och exilen i Kristianstad

For Ukrainian translation, click here

Bakgrunden till utställningen ”Dedication. Traces and Tactics” är Kristianstads unika historiska relation med Ukraina. Under perioden 1716–1719 levde den ukrainske hetmanen – statschefen – och zaporizjakosacken Filip Orliki exil i Kristianstad. Då hade han utarbetat Ukrainas första konstitution (1710) som gått till historien som en av de tidigaste demokratiska författningarna i Europa.

Ett minnesmärke över Filip Orlik (ukrainska Pylyp Orlyk) och hans gärning skänktes av Ukraina till Kristianstad år 2011 och finns på Östra Storgatan i närheten av fastigheten där han bodde med sin fru Anna Hertsik (ukrainska Hanna Hertsyk) och parets många barn.

Filip Orlik (1672–1742) ägnade hela sitt liv åt befrielsekampen mot rysk överhöghet. Titeln hetman innebär att han var zaporizjakosackernas överbefälhavare och statschef. 

”Hetman i exil”

Efter nederlaget i Poltava befann sig Karl XII i Bender tillsammans med dåvarande hetman Ivan Mazepa, dennes rådgivare Filip Orlik och andra allierade.

Ivan Mazepa avled och kosackerna utsåg Filip Orlik till statschef, ”hetman i exil”.

I Bender ledde och slutförde Filip Orlik arbetet med den första ukrainska författningen, med maktfördelning som princip. (Den kallas därför ibland ”Benderförfattningen”.) Det var ett projekt där flera personer bidrog, inte minst hustrun Anna Hertsik.

Författningens antogs den 5 april 1710, erkändes av Karl XII, och är ett av Ukrainas mest betydelsefulla historiska dokument.

Mellan 1711 och 1714 förde Filip Orlik den militära kampen för att befria Ukrainas ”högra bank” från tsar Peter I och Moskvas trupper. (Området är beläget på den högra – västra – stranden av floden Dnjepr, idag en del av det moderna Ukraina.) Anfall efter anfall misslyckades.

Karl XII föreslog att Filip Orlik och ett fyrtiotal zaporizjakosacker skulle ta sin tillflykt till Sverige.

Om maktdelningsprincipen

Filip Orlik byggde författningen på den maktfördelningslära som sedan kom att dominera det konstitutionella tänkandet i Europa från 1700-talet och framåt.

Inte minst fördes principen vidare genom den franska filosofen Montesquieu som gav fenomenet en vetenskaplig teori med tillhörande terminologi samt förklarade varför maktdelning är det bästa styrelseskicket.

Konstitutioner som liknar Ukrainas författning antogs i USA 1787 samt i Frankrike och Polen 1791.

Maktdelningsprincipen eller maktfördelningsläran, innebär att den offentliga makten i en stat konstitutionellt fördelas på olika maktpoler, för att dessa ska uppväga och utöva kontroll över varandra i syfte att förhindra maktmissbruk. Maktdelningsprincipen är ett grundläggande begrepp och fundament i moderna parlamentariska demokratier.

Filip Orliks författning gav den verkställande makten till statschefen (hetmanen) som vid sin sida hade ett generalråd (parlament). Konstitutionen bestod av ett förord och 16 artiklar.

Kosackerna i Kristianstad

Sagt och gjort, på kungens inbjudan kom kosackerna till Ystad med båt från Stralsund i november 1715 och slog sig ned i Kristianstad 1716. De blev på så sätt de första ”ukrainska” invandrarna som levde i exil i Sverige.

Filip Orlik och hustrun Anna erbjöds flytta in i det tomma gästgiveriet vid Lilla Torg. Paret hade åtta barn men det åttonde, yngsta dottern, som föddes i Kristianstad 1718 avled året efter.

Nöden i familjen var påtaglig, men relativ med tanke andra samhällsklassers situation i Kristianstad. År 1719 beskriver Filip Orlik för drottning Ulrika Eleonora att familjen knappt har en bit bröd och att de handlar det mest nödvändiga på kredit i Kristianstad.

Minst ett av paret Orliks barn, sonen Gregori, skaffade sig en ordentlig utbildning vid Lunds universitet. Här studerade han under två år för Andreas Rydelius, professor i logik och metafysik.

Bertil Häggman, från Center for Research on Geopolitics (CRG), som har forskat om Filip Orlik, menar att denne troligtvis utsattes för ett mordförsök när han bodde i Kristianstad:

”I juni 1718 lyckades en person ta sig in i Orliks bostad och gick till angrepp. Anfallet avvärjdes och det visade sig att attentatsmannen var officer i ett värvat regemente. Jag har funnit dokument som visar att både generalguvernören och kungen hade kunskap om anfallet. Däremot vet vi inte vilket straff officeren fick och om kan kanske var en rysk agent.”

Eftersom Filip Orlik levde på lån och skuldsatte sig i Kristianstad blev han tvungen att pantsätta ett antal klenoder. Han vände sig till Conrad Kampf som var en av stadens mest välkända köpmän. Föremålen som han pantsatte var inte vilka dyrbarheter som helst utan kopplade till rollen som hetman: Två fältherrespiror, en kungliga fana och fältherrestandaret med hästsvans.

Pengarna räckte till biljetten till Stockholm där han sedan pantsatte sina sista värdefulla ägodelar, innan utresan från Sverige via Ystad.

Efter åren i Kristianstad

Filip Orlik klarade livhanken i Kristianstad och lämnade Sverige med sin familj i slutet av 1720.

Under hela sitt liv som emigrant sökte han stöd i Frankrike, Sverige, Polen, Sachsen, Storbritannien, Hannover, Holstein och Vatikanen för att lösa den politiska frågan – erkännandet av Ukrainas självständighet från Moskva.

Under en period gömde han hustrun Anna och barnen i ett kloster, för att familjen skulle undkomma spioner från Moskva. En del källor anger att Anna stannade i Krakow medan andra berättar att hon bosatte sig i staden Stanislaviv, numera Ivano-Frankivsk, i västra Ukraina, med två av sina döttrar.

År 1722 befann sig Filip Orlik i Thessaloniki och sysslade huvudsakligen med en dagbok, en diger volym på polska, latin och franska. Dagboken som omfattar 800 sidor är numera en värdefull källa för historieforskningen.

Filip Orlik avled 1742, i nordöstra delen av dagens Rumänien. Hans grav numera är försvunnen.

Änkan Anna och barnen mottog ekonomisk hjälp från den svenska kungen Fredrik I, i form av en årlig pension.

Sonen Gregori Orlik behöll kontakten med Sverige livet ut. Efter vistelsen i Kristianstad blev han den franske kungens diplomatiska sändebud. Vid fadern Filips död tog han över som han zaporizjakosackernas inofficielle ledare. I Frankrike lärde han också känna filosofen Voltaire och lär ha bistått i arbetet med boken om Karl XII:s liv – Histoire de Charles XII.

Runt år 2020 upptäcktes en omfattande korrespondens mellan Gregori Orlik och kung Ludvig XV.

Hustrun Anna

I historieskrivningar uppmärksammas sällan fruar och mödrar men Anna Hertsik är känd för sitt stöd i makens kamp för ett självständigt och enat Ukraina. När hon, som kom från en rik och högt ansedd familj, gifte sig med Filip Orlik 1698 gynnade det hans karriär och välstånd.

Anna Hertsik skötte olika angelägenheter under maken diplomatiska uppdrag i Europa, inte minst som hans sekreterare. Under exilen hade hon ansvaret för barnaskaran och stod också själv i kontakt med med tyska prinsar, polska magnater och svenska kungar, för befrielsens sak.

Författningen från Sverige visas i Ukraina

Den första versionen av Filip Orliks författning, på äldre ukrainska, gick sannolikt förlorad i Frankrike under andra världskriget, enligt Riksarkivet i Stockholm.

Andra källor menar att själva originalet återfanns år 2008 av ukrainska forskare i det ryska statsarkivet i Moskva. Det är signerat av Filip Orlik, åtföljt av ett diplom undertecknat av kung Karl XII och med spår efter det kungliga sigillet.

Författningen i översättning på latin, förvaras på Riksarkivet i Stockholm. I augusti 2021 fördes dokumentet till Kiev (Kyïv) och en utställning i samband med Ukrainas firande av trettioårs självständighet som nation.

Minnesmärket på Östra Storgatan i Kristianstad, av konstnärerna Boris Krylov och Oles Sydoruk, är uppfört 2011 i brons och granit och är cirka 135 cm högt.

Text

Annika Hansson Wretman

Källor

Alfred Jensen: Mazepa. Historiska bilder från Ukraina och Karl XII:s dagar (1909) Projekt Runeberg

Center for Research on Geopolitics (CRG)

Kristianstads kommun pressmeddelande (2011)

odessa-journal.com

phaleristica.com

poltava.to
För vidare läsning, se Föreningen Gamla Christianstads årsskrift 1994,  s 46–56: ”Ukrainas statsöverhuvud Filip Orlik med familj och regering i Kristianstad 1716-1719”, av Bertil Häggman.