Mangelbrädet är ett av de vanligaste föremålen i svenska och nordiska museisamlingar: En prototyp för vår tids elmanglar eller strykjärn. Nytvättat linne och kläder fuktas och rullas med hjälp av mangelbrädet kring en kavel, fram och tillbaka under hårt tryck, mot en bordsyta. Handtaget är ofta utformat som en häst. Men det här exemplaret är i en klass för sig, och snudd på tidlöst.
Mangelbrädet är ett redskap och en nödvändighet i varje hushåll, allt sedan 1500-talet och långt in på 1800-talet. Det är också en populär fästmansgåva, uppskattad för sin dekor och ornamentik.
Varför är mangelbrädet i Regionmuseets samlingar något alldeles extra?
Jo, vi ser att det är tillverkat av en skicklig hantverkare med en konstnärs formsäkra blick:
Det stramt stiliserade hästhuvudet med halsens harmoniska båge. Ögon, öron och nosrygg som framträder genom precisa små snitt med täljkniven. Betsel och mankam i tunna skåror, i ett nästan ett grafiskt uttryck.
Brädstycket högre mittenparti och den helt rektangulära formen talar om att det här är ett mangelbräde av en äldre typ, troligen från tidigt 1700-tal. Men vem som tillverkat det, i det strama tidlösa formspråket, vet vi ingenting om.
