(Centrum) Alice Millet & Anna Nordquist Andersson 

Alice Millet 

Alice Millet är en fransk fotograf baserad i Malmö. Hon är utbildad vid École nationale supérieure de la photographie (ENSP) i Arles i Frankrike. Hennes arbeten har ställts ut i både Sverige och Frankrike och hennes fotografier finns i Region Skånes konstsamling. Första delen av hennes arbete med Malmö Damsällskaps arkiv har publicerats av Centrum för fotografi i projektet (Periferi) ’22. Alice Millets arbete kretsar kring frågeställningar om det fotografiska mediet, representation och feminism. 

Du verre et de l’ortie / Av nässlor och glas 

Jag plockar nässlor med handskar, röllika från trottoaren, mullbär från trädgården och spenat från kylskåpet. Jag har bilder att framkalla. Tre dagars exponering. Klorofyll på papper, glas och sol. Bilderna är hundra år gamla. Det är kvinnor i blusar, husfruar som håller kameror och dukar ett bord i vårsolen: utställningen visar anthotyper som jag har framkallat från Malmö Damsällskaps arkiv. Ett kilo färska blad innehåller cirka tre gram klorofyll. Klorofyll är ett ljuskänsligt ämne, det förändras av solljus. Under 1840-talet upptäckte Sir John Herschel och Mary Somerville en fotografisk process som utnyttjar växters ljuskänsliga klorofyll för att skapa avtryck av solens ljus. Tekniken kallas anthotyp, från grekiskan anthos, blomma, och typos, tryck. Ungefär samtidigt upptäcktes användningen av silver inom fotografi för att göra fotografiska avtryck permanenta. Anthotyp-tekniken fick däremot ingen teknisk framgång då klorofyllen inte kunde fixeras. 

Under samma decennier som fotografins uppkomst är könssegregationen som starkast i Europa: kvinnor tillhör till den privata sfären av samhället medan männen tillhör den offentliga. I Malmö bildas en förening av borgerliga kvinnor med Stockholms sällskap Nya Idun som förebild. Syftet är att ”bereda bildade kvinnor med gemensamma kulturella intressen”. Det är ett kliv framåt för kvinnor i offentligheten: sällskapet kommer att leda frågan om kvinnornas rösträtt i Sverige. Malmö Damsällskap har lämnat ett omfattande fotografiskt arkiv efter sig där sällskapet har dokumenterat sina utflykter: under träden sträcker sig långa bord med vita dukar som blir brända ytor på den fotografiska filmen. 

Arkiv förvaltar vårt kollektiva minne, berättar för oss vilka vi är och vilka som har bestämt det genom historien. Damsällskapets arkiv berättar för oss om hur dessa kvinnor utmanade tidens normer som begränsade deras plats och handlingsfrihet i samhället. Man kan bara spekulera om vilken roll naturen spelade för medlemmarna i damsällskapet. I Simone de 

Beauvoirs självbiografiska essä En familjeflickas memoarer återkommer ofta den fysiska upplevelsen av natur som en frigörelse i beskrivningar av den vilda skogen, mossan och den nattsvarta himlen. För den isolerade 1800-talspoeten Emily Dickinson rymdes hela världen i hennes trädgård. 

Att införliva flera perspektiv i berättelser innebär en mer etisk historieskrivning. Etisk historia kan skrivas genom etiska fotografiska metoder med solljus, spenat, rödbeta, nässlor och glas. 

Anna Nordquist Andersson 

Anna Nordquist Andersson är född 1976 i Malmö och utbildad vid Konsthögskolan i Malmö 1997–2002 där hon tog sin magisterexamen i Fri Konst. Hon har medverkat i ett stort antal utställningar på gallerier och konstinstitutioner i Sverige och utomlands, bl a Galleri Vasili Souza i Oslo (Transillumination, 2021), Ayumi Gallery i Tokyo (2017), Marabouparken (Genomsyn, 2016), Galleri Ping-Pong i Malmö (Black Chamber, 2014), Trondheim Kunstmuseum (Lips Painted Red, 2013), Åbo konstmuseum i Finland (DEJA VU, 2012), Peter Lav Gallery i Köpenhamn (I See Through You, 2012), Malmö konstmuseum (The Real Thing, 2008), Krannert Art Museum, University of Illinois vid Urbana-Champaign, USA (Facades, 2007) och Kunsthal Charlottenborg i Köpenhamn (From Dust to Dusk, 2003). Hon är 

representerad på Göteborgs Konstmuseum, Malmö Konstmuseum, Ystads Konstmuseum, Region Skåne, Statens Konstråd, Nirox Foundation och Centro Cultural Andratx. 

Meningens förskjutning 

Anna Nordquist Anderssons nya verk handlar om reducering. De är också starkt förbundna med olika kvinnliga föregångare inom den avantgardistiska konsten samt textila traditioner där lappar av gammalt tyg sammanfogas till något nytt. I Nordquist Anderssons kollage skär 

hon ut bilder av klädesplagg och sätter ihop dem till en ny enhet. Hon har i flera år arbetat med en samling Life Magazine-tidningar från 1960–1979. Kollaget används som teknik för att undersöka vår verklighetsuppfattning så som den reflekteras genom fotografiet och fotografiets plats i media. De nya kollagen ligger utskurna på spegelbeklädda ljusbord. Kollagen innehåller även tidningstexter men de är svårlästa eftersom de lyser igenom underifrån, det gör dem spegelvända och bak och fram. Texten kan ses som lysande metainformation, men precis som i hennes kollage är det borttagna centralt. 

Det Nordquist Andersson återkommer till är meningens förskjutning. Hon arbetar med till synes lösryckta bilder. De passerar olika stadier genom bläddrandet och användandet av Life Magazines gamla sidor och de är inte alls enkla att få syn på, trots genomlysningen. Det är 

ett slumpmässigt arkivmaterial som blivit uppskuret, liggandes på bord för att sedan igen försiktigt insamlas och fogas samman till en ny enhet. Det osynliga, det borttagna och det frånvarande blir till det viktigaste av allt. Ett slag tomhet där borttagandet av mening blir återskapande. 

Det blir till det som inom psykoanalysen kallas för överföring eller projicering. Hennes metoder skapar ingen enklare bild eller tydlighet. Reduktionen bidrar till det gåtfulla. Nordquist Andersson berättar en historia genom en palimsest process, vilket gör det till en fråga om lager snarare än fragment. Motivet är i rörelse, framåt och bakåt, samtidigt. Även rummet och betraktarens rörelse återspeglas i hennes verk. Bilderna bleknar sakta av ljuset. De äts upp av tidens gång och minnets glömska. Där hålrummet finns kvar kan vi foga in våra drömmar, gissningar eller varför inte vår egen framtid. 

(Centrum) 4 platser – 8 fotografer

19.4–9.6 2024

Centrum kan definieras som en mitt, men också beskrivas som ett hjärta, en kärna eller en brännpunkt. Vad som utgör centrum skiljer sig dock åt, beroende på betraktningsvinkel. Det som framstår som en självklar mittpunkt för någon, kan vara i periferin för en annan. En fråga som står högst upp på agendan för vissa, kan befinna sig i marginalen för andra. Dessa skiftande perspektiv skapar en grund för diskussioner om innanförskap och utanförskap, men också om individuella positioner i en föränderlig värld. 

När Centrum för fotografi under våren 2023 efterlyste fotografer till projektet (Centrum) var en central fråga i utlysningen: Vad är centrum och för vem? Temat tog avstamp i den frågeställning som väcktes i fanzineprojektet (Periferi) och syftet var att bygga vidare på den process och det nätverk som hade etablerats i Skåne under projektperioden. Ett annat syfte med projektet (Centrum) var att aktivera och knyta samman plattformar och fotografer över hela regionen och att nå en bred – och gärna ny – publik med intresse för fotografi som språk i det offentliga samtalet. 

De åtta deltagarna valdes ut av en jury bestående av Cian Burke på Galleri Format i Malmö, Carin och Jacob Hjärne på Projektrum Hjärne i Helsingborg och Marika Reuterswärd på Kristianstads konsthall. Under hösten och våren 2023/2024 har Centrum för fotografi erbjudit deltagarna ett program av workshops och aktiviteter, i samverkan med bland andra Östra Grevie Folkhögskola, Mediaverkstaden i Malmö, The Cowgirl Gallery och inbjudna föreläsare och inspiratörer. Dessa träffar har gett fotograferna chansen att utforska sina kreativa processer och att arbeta tillsammans utifrån den plats där de ska ställa ut. Resultatet av detta samarbete visas bland annat i form av fyra bilder i publikationen som representerar varje plats. 

Utställningarna på Galleri Format, Kristianstads konsthall, Projektrum Hjärne och Tjörnedala konsthall, under perioden 19 april–9 juni 2024, kretsar kring frågor om representation, normer, jämställdhet, identitet, utanförskap, plats, tillhörighet, historia och framtid. Frågor i centrum, frågor i periferin – och frågor att ta med sig och reflektera över själv. 

Medverkande fotografer är Linnéa Cramer, Erich Hörtnagl, Axel Lundgren, Alice Millet, Anna Nordquist Andersson, Jens Nordström, Johanna Schartau och Henrik Wejfeldt. 

Peo Olsson & Linda Unnhem 
Projektledare för Centrum för fotografi i Skåne 

Mer info: centrumforfotografi.se