Människorna som tillhör den gropkeramiska kulturen är jägare och samlare. De bor grannar med bönderna, men har ett helt annat sätt att leva. De finns i södra Skandinavien ca. 3200 f.Kr 2300 f.Kr, oftast vid kuster och stora sjöar. Namnet får de efter sättet som de dekorerar sin keramik – små gropar som förmodligen förhindrar de stora och grova kärlen från att spricka vid bränningen.
På boplatsen Möllehusen, idag Nymölla vid Gualöv, har gropkeramikerna nära till kusten –landskapet förändras genom årtusen.
Arkeologerna som gräver ut boplatsen 1939 får hålla till godo med det som antagligen är gropkeramikernas soptipp, mellan själva boplatsen och strandlinjen. Annat har redan förstörts av nya hus och vägar.
Men benen som hittas är i väldigt bra skick. På djurbenen finns spår av slakt och styckning. Till allra största delen kommer de från tamsvin, och i övrigt från rådjur, kronhjort, vildkatt, grönlandssäl, bäver, björn, grävling, utter, vildsvin, nötkreatur, får eller get, hund och människa.