Brytestugan i Spjutseröd

Ett äldre hus med stengrund.

Strax nordost om Perstorps samhälle ligger den lilla byn Spjutseröd. Byn består av en handfull gårdar längs med en äldre byaväg. Mellan bebyggelse och skogsbryn breder odlings- och betesmark ut sig och på behörigt avstånd från den övriga bebyggelsen ligger en byggnad med murad gavel och sadeltak, ingrävd i en jordkulle.

Det är en så kallad brytestuga (brydestua) för beredning av lin. Under hösten 2017 har Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne medverkat vid renovering av byggnadens murar.

Brytestugor var en gång en vanligt förekommande byggnadstyp över stora delar Skåne, ofta murade, likt den i Spjutseröd, eller uppförda i korsvirkesteknik. Spjutseröds brytestuga uppfördes sannolikt 1838. I byggnadens gavel finns tre stenar med ristningar inmurade. Dels årtalet 1838 samt vad som sannolikt är initialer från tre personer som varit med och byggt och kanske också varit delägare. Lin har odlats och använts både som livsmedel och för textilframställning i Skandinavien sedan tidig bronsålder. Under medeltiden producerades ett överskott som kunde användas i byteshandel eller som betalningsmedel. Beredning av lin har alltså under lång tid varit en viktig del av försörjningen. Resan för linet, från frö till färdiga lakan, handdukar eller kläder omfattar många moment som spreds över en stor del av året. Arbetet var ofta kollektivt och brytestugan kunde vara byns gemensamma egendom. En privatägd stua användes av bygemenskapen med olika överenskommelser om betalning. Linberedningens flesta moment sköttes av kvinnor och ungdomar. Två av momenten: torkning och brytning av linet, skedde i brytestugan. Efter skörden bands linet i kärvar och placerades i brytestugans inre torkrum. I det murade och tunnvälvda rummets ena hörn fanns en eldstad, galt, som eldades för att linet skulle torka. Galten saknade murstock. Röken letade sig ut genom en liten murad öppning, lurehål, högt upp på väggen i motsatta sidan av rummet. På grund av brandrisken i samband med eldning återfinns brytestugorna en bit bort från övrig bebyggelse. När linet torkats vidtog arbetet med bråkning och skäktning i gavelsvalen, ett öppet utrymme utanför torkrummet. Skäktningen var ett tungt arbete där kvinnor och män hjälptes åt. Det bearbetade linet travades i nischer, även kallade brännvinshus, i de murade väggarna. Arbetet i brytestugan sammankopplades med festligheter, så kallade brydekalas. Bland annat fanns en tradition att hålla den som eldade torkhuset vaken. Efter beredningen i brydestugan fortsatte sedan arbetet på annan plats. Innan linet var färdigt att spinnas till olika textilier återstod flera tidskrävande bearbetningsmoment, vilka utfördes i hemmen.

När den inhemska textilindustrin professionaliserades under 1800-talet blev framställningen för husbehov överflödig och brytestugorna försvann successivt. Det är oklart när brytestugan i Spjutseröd upphörde att fungera som just brytestuga. Nuvarande fastighetsägare minns att den användes som potatiskällare under hans barndom vid mitten av 1900-talet. Efter höstens renovering står brytestugan stadigt igen och kan fortsätta att vittna, inte bara om livet i 1800-talets Spjutseröd, utan även om en samhällsresa från ett agrart, i hög grad självförsörjande samhälle till dagens globaliserade konsumtionssamhälle.